Takarbete

Historiska takmaterial


När det kommer till material så har taket en sak gemensamt med resterande delar av huset – på äldre byggnader är det av ett material som funnits i trakten. Före mitten av 1800-talet gjorde man med taket som man gjorde med resten av huset, man byggde det helt enkelt av det som fanns att ta av i närheten.

Så ser det inte riktigt ut idag. Fråga vilken takläggare som helst – utbudet på olika takmaterial idag är oerhört varierat hos de stora byggvaruhusen. En takläggare i till exempel Bromma kan jobba med material som är producerat i Sydostasien, eller för den delen från södra Europa (inte särskilt nära Bromma, alltså).

Tillgång på material varierade avsevärt

Bromma har och hade, likt andra trakter och områden, sina egna naturtillgångar. Till exempel fanns lera på en del platser, vilket gjorde det möjligt att bränna taktegel. På vissa platser var dock kvaliteten på leran lägre, och man gjorde då murtegel av det istället.

Där det fanns mycket våtmarker var det vanligt att man lade torvtak. Torv är ett material som takläggare knappast jobbar med idag i särskilt hög utsträckning – oavsett om huset skall byggas i Bromma, på Gotland, i Norrland eller någon annanstans i landet. I det specifika fallet med torv var det dock samtidigt viktigt att det fanns god tillgång på gott björknäver. Det var nämligen stora flak av just det som fick fungera som tätskikt under torvtak.

De flesta tak förr gjort av trä eller spån

Något som går att se över mycket stora delar av landet är vedtak, spåntak och brädtak, eftersom tillgången på trä i hela Sverige har varit (och är fortfarande) mycket god. Tak av halm och vass kunde synas i områden som låg nära hav eller intill större sjöar.

Av tradition finns halm- och vasstak kvar än idag, och en och annan takläggare kan fortfarande få utmaningen att lägga eller renovera ett sådant tak. Värt att notera är att läggningsteknik samt kvalitet har varierat ganska rejält genom historiens gång och från trakt till trakt.

Så som det lades i exempelvis Bromma skiljde sig troligen en del från hur det såg ut i Skåne. Anledningen är att säd växte betydligt bättre i landets södra delar, vilket ledde till att halmen var längre och mer robust. Det här, i sin tur, ledde till att man hade bättre möjligheter att förfina konsten det innebär att lägga tak av dessa material. I Norrland var kvaliteten på halmen inte riktigt lika god, och konsten att lägga den hann inte förfinas i samma grad.

Lästips: Vill du läsa mer om tak, klicka då på: http://www.takläggarebromma.se.